De senaste dagarna har jag hamnat i några diskussioner med olika bekanta angående oro.
I dagens Sverige har jag fått uppfattningen att folk oroar sig alldeles för mycket, ofta i onödan eftersom man oroar sig över och mår dåligt på grund av saker som man ändå inte kan göra så mycket åt!
Allvarliga sjukdomar är en sån sak som jag inte är speciellt duktig på. När mina anhöriga, bekanta eller för den delen jag själv får allvarliga sjukdomar så tänker jag att läkarna kan sitt jobb och tror att det kommer att gå bra. Jag går inte runt och tror det värsta och oroar mig, jag tror och hoppas hela tiden att det ska gå bra! Nu måste jag erkänna att i några fall har det slutat med dödsfall, trots mina positiva tankar, men hur det än har gått så vet jag att det hade inte gått ett dugg bättre om jag samtidigt skulle må dåligt för att jag oroade mig!
Ekonomi är en annan sak som folk oroar sig över alldeles för mycket, blir den sämre så man hamnar efter med räkningar på mobilen, hyran och andra utgifter så stressar folk sönder och blir på gränsen till psykiskt sjuka. Jag har träffat folk som i princip inte har pengar till mat, eftersom dom lägger det mesta på räkningar, det har jag absolut ingen förståelse för.
Varför man gör så och istället inte använder de pengar man har till nånting som man mår bra av, det övergår mitt förstånd.
Allt är naturligtvis prioritering, sedan jag prioriterade om och gör det jag själv vill göra så mår jag också mycket bättre. Jag har en bostad, jag har mat på bordet och jag har ett jobb som jag trivs väldigt bra med. Jag prioriterar mitt liv och min ekonomi efter att de tre delarna ska fungera, allt annat blir sidoutgifter som betalas med överskottspengar. Dvs, överskott efter hyra, mat och de kostnader som kommer för jobben är betalda.
Tycker ni att det är fel att tänka så då får ni gärna skriva en kommentar!