Jag läser i ett antal blogginlägg och även i dagstidningarnas webupplagor (gammelmedia, som en del pirater kallar dom) att The Pirate Bay återigen har försvunnit från nätet.
Som jag har skrivit tidigare så tycker jag att TPB har varit riktigt bra på att både promota och hjälpa mindre artister, nu har Stockholms Tingsrätt tillsammans med maffian tvingat Black Internet att stoppa alla anrop till TPB. Jag hoppas verkligen att dom lyckas fixa så sajten kommer upp igen, med eller utan bandbredden från Black Internet.
Den stora frågan är nu: Vad ska kunna ersätta TPB som distributionscentral för oss mindre artister?
Jag tror ärligt talat att det blir svårt att skapa nånting liknande. The Pirate Bay har hela tiden varit en central där (nästan) all kultur går att hitta, oavsett om du söker Madonnas senaste platta, en obskyr punklåt från 70-talet eller ett dataprogram som slutade distribueras för 10 år sedan.
Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Jag vet samtidigt att andra sajter, med exakt samma innehåll som TPB, börjar komma fram och hoppas på att någon av dom ska driva skeppet frammåt. Eller att allt slutar som den förra gången sajten stängdes, den dyker upp igen från ett annat land!
TPB lär återkomma i en eller annan tappning, nya sajter tillkommer, men alla lider de av samma grundläggande (och kanske ofrånkomliga) problem: Genom att tillhandahålla en central resurs för artister att nå ut till sin publik, så gör man sig samtidigt till måltavla för den som av olika skäl vill lägga krokben för verksamheten.
Kan man undvika den utsattheten på något sätt? Att förlita sig på rättsväsendet tror jag inte på just nu; juridiken i informationssamhället utgör ett gungfly, och de traditionellt grundlagsskyddade massmedierna fungerar mest som metaforer för det vi vill uppnå, inte som någon av alla vedertagen förebild.
Däremot tror jag att distribuerade tjänster utan åtkomlig centralpunkt har framtiden för sig. Fildelningen är en sådan tjänst; det är bara torrentkatalogerna (däribland TPB) som är centrala. Visst går det att angripa också enskilda användare rättsligt, men det är i praktiken lönlöst, och det skulle se väldigt illa ut i massmedia (särskilt om de inte kan visas göra något olagligt). En central server är angripbar, likaså ett domännamn. Lösning: Sprid inte kännedom om ett visst domännamn, utan sprid en metod att finna den sökta informationen, exempelvis ett kommunikationsprotokoll att använda peer-to-peer.
Det kan fortfarande finnas en central resurs någonstans, exempelvis för att ge artisters bidrag unika identifierare (ungefär som ISRC för inspelningar, fast givetvis inte under IFPI:s kontroll), men den resursen behöver inte vara direkt tillgänglig online eller kontrollerad av någon identifierad fysisk person; huvudsaken är att den har ett gott rykte, och att dess framtida funktion kan garanteras genom uppdaterade kopior i lika goda händer.
Kanske är den aktuella typen av rättsliga olycksfall i arbetet precis vad Internet behöver för att mana på utvecklingen av de hjälpmedel som vi egentligen redan borde ha tillgång till. Internet konstruerades för att motstå kärnvapenattacker; hur kommer det sig att väsentliga delar av infrastrukturen ändå låter sig blåsas bort av en advokat?
Pingback: Firefox encountering the censorship of the Internets « Calandrellas blogg
Pingback: Skulle domstolen stänga av E6:an om det såldes förfalskade Levi’s i Mölndal? « Utsikt från höjden
Pingback: Censur eller bara dömd på förhand? « Per pladdrar på
Men Johan…. Har du helt missat en väsentlig detalj? De etablerade skivbolagen skiter fullständigt i dig som liten artist. Att du vill sprida dina verk via TPB och liknande siter är inget de bryr sig om, bara de kan återfå kontrollen över sina egna verk.
Det enda tillfälle de etablerade skivbolagen bryr sig om dig som liten, kommande, artist är när du knackar på deras dörr för att tigga dig till möjligheten till att, kanske, någon gång i framtiden få skriva på ett skivkontrakt. Och då bryr de sig på fel sätt: de lovar guld och gröna skogar för att få din signatur på något kontrakt, och med kontraktet kan de sedan suga ur dig så hårt de bara orkar, utan att du själv tjänar något på det.
Uffe, varför denna nedlåtande attityd gentemot Johan? Han har inte ”missat” något; han hävdar sina egna intressen som inte nödvändigtvis är desamma som skivbolagens (eller dina). Du har ingen anledning att påpeka för honom att han inte är ensam om publiken; det inser vi alla.
Om dina synpunkter inte kan stå på egna ben, utan du verbalt måste trampa på alla dina meddebattörer för att ens märkas i sorlet, då kanske det du framför inte är dagens mest angelägna sanning.
Pingback: Dags att bli pirat igen… « Johan Bakke
Pingback: Censur eller bara dömd på förhand? | Per Pettersson