Det här är Del 2 i min sere inlägg om det verkligen är tillåtet att vara annorlunda i dagens samhälle. Del 1 kan du läsa här, läs gärna den först för att få ett sammanhang i texten.
Del 2 i min serie om det är tillåtet att vara annorlunda handlar om hur andra människor runt omkring inte riktigt förstår problematiken kring en Aspergare.
Det jag skriver nu är bara en liten del, men en liten del som återkommer ofta i andra diskussioner med Aspergare, och den handlar om social interaktion.
Jag har många gånger fått höra hur tråkig jag är som sitter ensam hela kvällarna vid min dator eller som på en fest kan sitta och ”vara osocial” genom att spela spel eller surfa på mobilen eller surfplattan! För det första så är det mitt sätt att klara av livet, går jag ut bland mycket folk så behöver jag skärma av en stund och har jag varit ute bland folk (t.ex under en hel arbetsdag) så behöver jag sitta ensam vid datorn i några timmar för att bara leva!
Som jag har skrivit tidigare, jag har inga problem med att sitta ensam Jag har heller inga problem med att ”stänga in mig” en kvart eller en halvtimme med en surfplatta, det gör jag för att stå ut med det liv jag själv inte har valt att leva.
Om det nu är tillåtet att vara annorlunda, varför hör jag då så ofta att jag är tråkig när jag gör det som är annorlunda?
Nästa del kommer senare i veckan, där skriver jag om hur många arbetsplatser inte alls tänker på att det är tillåtet att vara annorlunda…