Jag har länge funderat över om det verkligen är tillåtet i samhället att vara annorlunda. Jodå, jag har fått höra av många att man får vara anorlunda och att det inte är något fel på att vara annorlunda. Till och med efter jag hade fått mitt läkarutlåtande på att jag är mer än normalt annorlunda (diagnosen Aspergers syndrom) så fick jag höra att det inte är några fel på mig, jag är bara lite annorlunda och det får man vara.
Det som har slagit mig genom åren är: Nej, man får inte vara annorlunda i dagens samhälle. Är man annorlunda, då ska man förändra sitt sätt att vara, så man inte längre är annorlunda!
Jag har tidigare skrivit om min dygnsrytm, jag sover helst på dagarna och är vaken på nätterna. I alla myndighetskontakter jag har haft under de senaste åren (läkare och övrig sjukvård, Arbetsförmedlingen, socialtjänst, LSS och andra kontakter) har jag bett att få möten efter 17.00 på dagarna. I väldigt få av fallen har jag fått igenom tider efter 17.00!
Nu har jag turen att jag så gott som alltid får tider under eftermiddagar, då fungerar jag iallafall lite bättre än under förmiddagarna!
Mitt exempel är bara ett exempel, men det är ett tydligt exempel på att det inte är tillåtet att vara annorlunda. Om det hade varit tillåtet då hade myndigheterna inte koncentrerat sina insatser till dagtid, då hade dom varit mer flexibla i sitt arbete och avsatt minst en dag i veckan med andra öppet/besökstider än övriga dagar.
Frågan är om det egentligen är vi som är nattmänniskor skulle tjäna bäst på en sån ändring. Alla som jobbar dagtid skulle troligtvis tjäna bra på den också när dom slipper springa från jobbet för att gå på ett läkarbesök direkt efter lunch!
Det här var den första delen, senare i veckan kommer nästa frågeställning kring hur man kan anse att det är tillåtet att vara annorlunda men utan att förändra så det går att vara annorlunda…
Finns det någon om inte är annorlunda? Är någon lik någon annan? eller är inte alla i grunden precis likadana? Annorlundaskap är endast en fråga om konceptuella perspektiv. Koncept har ingenting med det som är (verkligheten) att göra eftersom det endast är det som är som kan innehålla sig självt.